Phonsavan

Efter några dagars slappande i Vientiane så var det dags för nya äventyr. Jag hade bestämt mig för att besöka Phonsavan för att titta på Plain of Yars och för att uppleva en för mig ny del av Laos.
Jag tog en tuk-tuk ut till norra busstationen (som ligger en bra bit utanför centrum) och köpte en biljett till Phonsavan. Om du vill resa till Phonsavan så tänk på att det kanske inte står Phonsavan på bussen, utan istället Xieng Khuang som är namnet på provinsen. Busschauffören och stationsarbetarna "samlar" in resenärerna när det är dags för bussen att gå (tidtabellen är inte exakt - bussen väntar en stund med att köra om den inte är full) - då ropar de Xieng Khuang. Men om de ser förvirrade utlänningar så brukar de fråga vart man ska eller be att få se biljetten så att man kommer på rätt buss. Bussen till Phonsavan är liten och inte superbekväm.
På min bussresa träffade jag två trevliga personer som kunde prata engelska och berättade lite om sig själv - en man som var advokat och hans kusindotter som pluggade på lärarhögskolan utanför Phonsavan.

Vägen var till en början bra. Vi stannade efter ca 5 timmar och käkade vid en "vägkrog" - god nudelsoppa. Efter ytterligare en timmas resa började vägen bli riktigt usel:

Tydligen hade stora delar av vägen spolats bort i de kraftiga regnen under regnperioden. Efter ytterligare någon timma kom vi fram till vägbyggena - nu skulle vägen byggas ordentligt! Resan till Phonsavan tog över 10 timmar. När vägen är i skick ska det ta 8.
Bussresor i Laos är kul. Bussarna är det stora transportmedlet nu för tiden. Nästan all post och alla paket skickas också med bussarna - mycket snabbare och säkrare än att försöka använda det usla postsystemet. Bussarna är ofta usla, men människorna är roliga; äter, pratar och sover. Bli inte förvånad om levande djur (höns t.ex) åker inne i bussen. Om man vill ha en bekvämare, men tråkigare, bussresa så kan man istället boka biljett till en lite dyrare VIPbuss - de har AC och inga djur :)

I Phonsavan hittade jag ett ok guesthouse - White Orchid. Mitt stora rum kostade egentligen 200.000, men jag fick det för 150.000 (jag var ju ensam och de små rummen var slut). Guesthouset var ganska tråkigt, men rent, och en stor fördel var att badrummet hade obegränsade mängder med riktigt varmt vatten och bra tryck i duschen!
Det var riktigt kallt i Phonsavan - typ 6 grader på natten, på dagen var det runt 20 - ganska bekväm temperatur när man vill titta på sevärdheter.
Morgonen därpå hyrde jag en cykel och cyklade ut till "Teachers training college" utanför stan. Jag hade helt enkelt blivit nyfiken och tänkte att jag skulle hälsa på min bekant från gårdagen bussresa. När jag kom fram så märkte jag att alla lärarna såg lite nervösa ut - de trodde att det var något officiellt besök som de hade glömt/missat :D Tyvärr så var det studiedag så min nya bekant var inte där. Däremot blev jag visad till "The English Department" där en av lärarna erbjöd sig att visa mig runt. Riktigt kul att se hur det funkar på en skola så här på landsbygden och intressant att hör vilka problem lärarna upplever. De största problemen som min guide Bouan (Bouangern) upplevde var bristen på vettigt engelskspråkigt undervisningsmaterial och att de för tillfället inte hade någon "native english speaker" på skolan. Ett annat problem var att det inte fanns rinnande vatten, vilket gjorde det svårt för studenterna att hålla sina rum rena.

Bouan var en riktigt trevlig kille (ovanligt allvarlig för att vara Laot). Efter rundvisningen frågade han om jag ville förlja med hem och äta lunch med honom och hans fru. Det ville jag ju så klart. Frun (som undervisar blivande förskolelärare) och hennes kollega höll på med lektionsplanering på vardagsrumsgolvet när vi kom, men snabbt plockade de undan och så började de med maten.

På lite drygt en halvtimme hade de lagat bambusoppa, sur bambusallad och några andra rätter. Dessutom hade lite grillad fisk och kyckling inhandlats och riset plockats fram. En riktig festmåltid tyckte jag! Så här gör vi varje dag sa de!