Långt om länge är det nu dags att ta tag i den utlovade resebloggen. Blogger låg nere under några dagar i Vietnam och sedan tappade jag sugen - det kändes för jobbigt att skriva ikapp på telefonen.
Här kommer nu berättelsen om vår tid i Vietnam. För om jag inte skriver så kan ni ju inte veta:)
You don't know dude - you weren't there!
Andra dagens kväll tillbringades på takbaren på Rex Hotel. Det var här som den amerikanska militärkommandot höll sina dagliga presskonferenser, allmänt kallade The Five O'clock Follies. Det är även namnet på den här drinken:
Mycket trevligt att hänga på den här fina takbaren. Utsikten var väldigt bra även om man inte var jättehögt upp.
Tyvärr så är det väldigt dyrt på de fina takbarerna. Vi gjorde av med 1.4 miljoner!
Tredje dagen i Saigon var en mycket varm dag. Vi bestämde oss för att äta brunch på marknaden Ben Thanh som låg precis utanför hotellet.
Sedan ville Richard gå till Amerikanska Generalkonsulatet - gamla ambassaden. Det är där den dramatiska helikopterevakueringen ägde rum.
Sedan gick vi tillbaka till hotellet för att söka svalka vid hotellpoolen. Richard mådde dock inte riktigt bra. Det visade sig att han hade fått ganska hög feber (smittad av samma förkylning som jag hade innan resan), så han gick och la sig i vårt luftkonditionerade hotellrum och tog en tupplur istället
Jag relaxade vid polen och tänkte på att Saigon är en riktigt trevlig stad som kunde vara värt lite längre tid. Även om trafiken är lite stökig och vädret lätt blir väl varmt.
Det finns mycket mer att berätta egentligen, men så här i efterhand känns det viktigare att hålla det kort. Minns dock våra försök att tolka tutandet i trafiken. Ett, två eller tre tut hade helt klart olika meningar och det verkar vara livsviktigt att kunna tutkoden för att våga köra (eller ens cykla) i stan.
