Koh Wai och slutet på resan

Nästa morgon tog jag båten till Koh Wai. Jag tog den långsamma stora träbåten. Trevlig att åka med och det är ju ändå så himla nära så man behöver inte pressa tiden med speedboat.
Dagen innan hade jag fått höra av några lokalbor att pirerna på Koh Wai tagit stryk i den senaste stormen. Det kan man ju lugnt säga! Tre pirer/bryggor hade helt spolats bort. Istället för att gå av vid Paradise som jag hade planerat så fick jag snällt åka med runt ön till Koh Wai Resorts brygga - den enda fungerande. Sedan var det bara att börja gå. Och klättra. Det finns alltså inga vägar på ön, utan bara stigar. Koh Wai må vara liten, men ändå ganska vild på sina ställen. Det hade säkert varit en trevlig promenad om jag haft riktiga skor och varit utan packning - med flippflopps och stor ryggsäck så blev jag rejält svettig innan jag (en timme senare) var framme vid Good Feeling. Good Feeling hade inga lediga rum, så jag gick vidare några meter till Paradise. Där fanns det en ledig bungalow. Det var den minsta bungalow jag sett, men läget var det inget fel på!

Min bungalow. Hela min bungalow....

Min uteplats

Jag skulle kunna skriva massor om hur härligt det var på Koh Wai. Men jag nöjer mig med att lägga upp ett gäng bilder istället:

Vattnet är så klart!

Ibland lägger segelbåtar till utanför

Den vilda kusten på södra sidan

Lätt att träffa trevliga människor

Vänliga strandhundar

Lätt att trivas

Det blev en hel det snorklande och slappande. Härligt! Vem behöver eget badrum? Eller fläkt? Eller lyse på natten? Inte jag tydligen! Jag funderar på att åka tillbaka i vinter....

En onödigt jobbig resa till Koh Chang

I det här fallet tog jag beslutet att utsätta mig för ett jobbigt dygn. Jag tog sittbuss till Trat, med byte i Korat! Jag har gjort det förut så jag var medveten om att det inte är det mest bekväma sättet att ta sig dit. Det är ändå helt ok bortsett från att bussen kommer fram klockan 4 på morgonen. Det jävliga ligger alltså i att man får sitta på busstationen och uggla i två timmar innan tuktukarna börjar gå - första båten till Koh Chang går nämligen inte förrän vid 7. Den här gången var det dessutom kallt. Varför gör man då så? Jo det är det överlägset billigaste sättet att ta sig fram och faktiskt också det snabbaste.
Väl på ön fick jag vänta ytterligare en timme innan "bussen" gick ner till Salalphet. Östra sidan av Koh Chang har inte alls lika många turister, så därför går det bara tre "bussturer" per dag. Jag hade bokat in mig på Mangrove Hideaway, ett riktigt fint ställe -både lyxigt och mysigt. Mangrove Hideaway drivs av två franska killar och ligger mitt i fiskebyn.

Utsikt från övervåningen

Jag kan verkligen rekommendera att spendera några nätter här! Mycket avslappnande och trevligt. Man kan t.ex. låna en kajak och ta en tur i mangroveskogen.

Om man gillar fåglar så finns det massor! Jag såg två olika sorters kungsfiskare och även fiskörnar.
Cyklar finns också till utlåning för den som vill utforska södra Koh Chang. Om man vill besöka den fantastiska ensliga stranden Wai Chaek så rekommenderar jag att man lämnar cykeln och går. Det är nämligen mycket brant (man ska i princip över ett berg). Vägen, som från början var tänkt att knyta ihop östra och västra delen av ön, kan vara lite knepig att hitta. Den börjar i svängen på vägen mellan Salakpet by och Salakpeth Seafood. Man följer vägen upp över berget och svänger sedan ner mot stranden på en stig. Ta med vatten och kanske något att mumsa på, för det finns inga restauranger eller affärer på den här stranden.

Efter några härligt lyxiga dagar på Mangrove Hideaway var det dags att dra vidare. Jag hade bestämt mig för att åka till Koh Wai. Under en snorkeltur några år tidigare upplevde jag Koh Wai som väldigt fin och var sugen på att snorkla lite i det fina klara vattnet. Den vänliga personalen på Mangrove Hideaway försökte hjälpa mig med smidig transport genom att ringa och fråga de olika boendena om de skulle komma till Salakpeth och proviantera någon av de närmaste dagarna, men tyvärr var det ingen som hade planer på det. Jag fick helt sonika ta "bussen" runt hela ön ner till Bang Bao - hamnen där båtarna till de andra öarna går. Där tillbringade jag eftermiddagen med en bok och några goda drycker på uteservering och hyrde in mig i ett enkelt rum över natten.

 

Bang Bao är också en gammal fiskeby, men är numera ett turistcentrum med affärer, restauranger, dykskolor etc. Ändå ett helt ok ställe att tillbringa en kväll.

Matlagningskurs och resan tillbaka till Thailand

En av de bästa grejerna med att gå på matlagningskurs i sydostasien är att de nästan alltid inleds med en tur till marknaden. Trevligt att ha möjlighet att fråga om olika ingredienser. Ofta har jag funderingar kring vad olika grönsaker egentligen heter eller när vissa frukter är i säsong.
Kursen hos Tamnak Lao visade sig bara ha två deltagare - jag och en semestrande flygkapten från Guam. Att jag hade varit på marknaden dagen innan gjorde att jag redan hade en del frågor som jag kunde få svar på från våra lärare Leng Lee och Phia Yang. Det var också trevligt att själv kunna svara på alla frågor min kurskamrat hade kring Luang Prabang, mat och Laos i allmänhet. Det var hans första besök i landet och han ville veta så mycket som möjligt.

 

Själva matlagningen var ganska enkel - snabblagade goda rätter. Det mest spännande för mig var att lära mig göra Jeowbong, den lokala chilipastan. En trevlig dag var det i allafall.

Kvällen tillbringade jag på andra sidan bambubron - på stället med utsikt över floden.

Nästa morgon var det dags att säga adjö till Luang Prabang. Jag hade hittat uppgifter på nätet om en ny busslinje mellan Luang Prabang och Loei i Thailand. Hotellägaren hade inte hört talas om den tidigare, men när jag frågade honom om den (dagen innan) ringde han några samtal och jo visst fanns det en sådan buss. Han bokade in mig och erbjöd sig att skjutsa mig till busstationen. Mycket trevlig service!
Bussen var fin och ganska ny och resan gick genom för mig nya delar av Laos.
Efter en smidig gränsövergång och ytterligare en timmes bussfärd så var vi framme i Loei, en ganska liten och avslappnad stad. Staden har inte precis några sevärdheter och är inget turistmål. Turisterna (mest Thailändare) åker istället till Chiang Khan som ligger vid Mekong, precis vid gränsen mot Laos.
Det bästa minnet från Loei är för mig att jag hittade ett mikrobryggeri som gjorde riktigt god öl! Det drevs av en kanadensisk kille och hans Thailändska fru. Här fick jag (förutom god öl) en hel del information om mikrobryggerier och "finöl" i Thailand.

 

Som överallt i  nordöstra Thailand kan man i Loei hitta riktigt bra boende till billigt pris. Jag bodde på Muanmanee Boutique Hotel för 700 Bath.

 

Det var ett riktigt fint ställe.