Mot Laos genom Isaan

Efter mitt smått misslyckade, men ändå trevliga, kitesurfningsäventyr så var det dags för mig att ge mig ut på vägarna igen. Som flera gånger tidigare när jag rest på egen hand så begav jag mig i riktning mot Laos. Nordöstra delarna av Thailand (Isaan) och Laos passar väldigt bra att resa i som ensam kvinna. Stämningen är väldigt lugn och man känner sig aldrig speciellt utsatt.
Från Hua Hin går det en direktbuss till Khorat (Nakhon Ratchasima). Bussen var mycket bekväm och tog ca 8 timmar. Khorat är en väldigt trevlig och ganska stor stad. Inte den mest uppenbara turistorten precis, men det finns gott om restauranger och några sevärdheter. Här finns mycket prisvärda hotell och god och stark mat. Det där med stadens två namn kan lätt ställa till problem - det är bra att hålla koll på båda namnen eftersom de används ungefär lika mycket.
 En timme utanför Khorat (med buss) ligger Phimai, som är en riktig pärla. Khmerruiner i hela staden och en ö helt täckt av ett mäktigt Bunyan-träd någon kilometer utanför. Phimai besökte jag inte den här gången, men jag vill verkligen rekommendera er att tillbringa några dagar där.
Efter det korta stoppet i Khorat så drog jag vidare mot den Laotiska gränsen. Nong Khai heter staden som ligger vid Mekongflodens strand. Dit tar man sig med buss eller tåg. Jag valde en buss som tog knappt 7 timmar. Staden är inte särskilt stor, men ganska trevlig, och ser en hel del turism p.g.a. bron över till Laos. Kulturen (och majoritetsspråket) här är mer Laotisk än Thailändsk och stämningen är mysig. Här kan man också tillbringa någon dag - tillexempel med att sitta på någon uteservering och betrakta den livliga gränshandeln som bedrivs med båtar som går från centrala Nong Khai till byarna på andra sidan Mekong. Här finns också en Buddapark med bisarra cementskulpturer som kan vara kul att besöka.
Inget av det där tog jag mig tid med den här gången, utan jag tog direkt en tuk-tuk till brofästet.
Visum till Laos får man vid brofästet genom att ha ett pass giltigt minst 6 månader och 22 dollar i fina sedlar. Om man har ett passfoto med sig kommer man undan med 20 dollar. På kvällar och helger får man även betala en slant i OB-avgift. Jag har för mig att det är ca 2 dollar. Gränsprocedurerna här går lugnt och fint till och en liten buss (som kostar 20 bath) skjutsar alla passagerare över bron. Väl inne i Laos möts man av tuk-tukförare som erbjuder sina tjänster. Ignorera dessa. Gå istället ut på parkeringen och leta reda på en av de större delade tuk-tukbussarna (Saongtaw), de brukar ha fastpris in till centrum (billigare ju fler som åker med samma). Om du känner dig sparsam (snål) och inte har så tungt bagage så kan du istället promenera upp till busstationen som ligger ute vid stora vägen (det är bara några hundra meter) och ta en vanlig stadsbuss. Betydligt billigare och även bekvämare, men tänk på att de slutar gå vid 7-tiden på kvällen.
Den här gången tog jag en delad tuk-tuk med en amerikansk kille, två tjeckiska killar och två thailändska damer. Vi fick betala 80 bath per skalle - det var svårprutat eftersom de vanliga bussarna slutat gå.
I Vientiane finns hotell och guesthouses i alla prisklasser. Jag valde ett ställe där jag bott innan, New Lao Paris Hotell. Inte precis något lyxhotell! Men enkelrummen kostar 130 kr natten, läget är perfekt och personalen är jättetrevlig. Frukosten är mycket tvivelaktig, men det finns alltid kaffe. Rummen har AC och bra badrum.

I Vientiane har jag varit många gånger tidigare. Jag tillbringade t.ex. 5 veckor här 1995! Jag kände alltså inget behov av att besöka några turistattraktioner, utan ville bara ta det lugnt och se vad som förändrats sedan sist jag var här. Den största förändringen är alla bilar som finns nu. Inte så att det är något trafikkaos - Vientiane är fortfarande en mycket lugn stad - men parkering börjar bli ett problem på vissa ställen,

Maten i Laos är kanske inte i allas smak, men jag ÄLSKAR den. Prova så många olika rätter ni törs! Om ni skulle ha svårt för stark mat så finns det gott om vietnamesisk mat att tillgå. Även en hel del franska restauranger finns.
Många turister tycker att Vientiane är en tråkig stad. Den är platt och inte alls så där vacker som t.ex. Luang Prabang. När man tittat på templen, Pathuxai, That Luang och Buddaparken så kan det kännas som om man är färdig med staden. Jag skulle ändå råda er att ge den lite mer tid. Promenera runt och kolla på de gamla husen från kolonialtiden. Både de renoverade och de fallfärdiga har en stillsam skönhet över sig.

Eller cykla eller promenera längs Mekong långt ut åt väster. Där ute finns fortfarande restauranger och barer längs flodstranden.

 På 90-talet så fanns det sådana här barer/restauranger på trädäck ut över floden även inne i centrum. Efter diverse problem med floden så bestämde man sig för att riva allt och bygga en ny stabil strandpromenad. Tyvärr är den nya strandpromenaden ganska ful och tråkig.