Luang Prabang

Det här rör alltså fortfarande den resa som jag gjorde i januari - februari 2016.

Dags att ge sig vidare efter några givande dagar i Phonsavan. Jag begav mig till biljettkiosken bredvid marknaden på den gamla landningsbanan och köpte en biljett. Dagbussarna till Luang Prabang är minibussar, till skillnad från i Thailand så får man gärna ha med bagage på minibussarna i Laos. De spänner helt enkelt fast det som inte får rum inne i bussen på taket.
En del av de vanliga lustigheterna som man får räkna med vid bussresor i Laos: Plötsligt vänder bussen och kör tillbaka - vi har missat att plocka upp några passagerare längs vägen. Tydligen hade de chaufförens nummer och ringde och bad honom vända :) Jag antar att de åker den bussen ganska ofta...
Bussen till Luang Prabang följde en väldigt vacker vägsträckning. Ganska dramatiskt på sina håll med djupa dalar och höga berg. Ganska slingrig och smal väg, men helt ok hel asfalt. Vi stannade som vanlig för en liten mat/kisse/rökpaus efter ungefär 4 timmar. Jag blev ganska förvånad när vi var framme i Luang Prabang bara två timmar efter stoppet. Snabb och ganska bekväm resa alltså.

Man sticker inte precis ut hakan om man säger att Luang Prabang är världens vackrast belägna stad. Du kanske har någon som du tycker ligger ännu vackrare, men du måste ändå medge att det ska mycket till för att slå Luang Prabang.
Tyvärr så börjar staden bli lite smått sönderälskad. Alla vill komma hit. Fullt förståeligt, men en del av den gamla charmen har gått förlorad. Alla verandor ut över floden, som tidigare var uteplatser för de som bodde i huset på andra sidan gatan, är nu restauranger och caféer. Eller så har hela huset byggts om till Guest House eller hotell. Det är fortfarande väldigt trevligt och det är så klart bra att de gamla husen renoverats. En oroande trend är att kinesiska affärsmän köper upp alla hus som blir till salu nu. De förbereder sig för alla kineser som kommer resa hit när järnvägen blir färdig. Jag är osäker på om staden överlever så mycket nya turister som det kommer föra med sig.

Nåväl jag hade bestämt mig för att bo på andra sidan Nam Khan (den mindre floden). Förra gången jag var i Luang Prabang blev jag nämligen väldigt förtjust i bambubron som går över floden. På andra sidan finns det också en hel del guesthouses och småhotell som håller god klass till ett rimligt pris. Jag hade bokat in mig på Villa Ban Phan Luang. Någon dag innan hade hotellets ägare mailat mig och meddelat att man tyvärr lyckats dubbelboka och undrade om jag kunde tänka mig att bo på ett grannhotell istället? Det kunde jag ju ställa upp på. Han erbjöd sig att hämta mig vid bussen och se till att jag hittade rätt hotell. När jag kom fram till staden så ringde jag honom alltså och han kom och hämtade mig på sin moppe. Mycket trevlig service!

Vi körde över den gamla stålbron och jag blev avlämnad vid mitt hotell. Jag har tyvärr glömt vad hotellet hette, men det var mycket trevligt, hade bra frukost och låg nära bambubron.

Bron kostar 5.000 kip "tur och retur" under dagtid, men på kvällarna är den gratis. De tar avgiften för att spara pengar till nästa års bro - bron brukar nämligen spolas bort av floden under regnperioden.
På min sida floden finns en trevlig restaurang där man kan sitta och titta ut mot floden och gamla stan. De har god laotisk mat (om än lite dyr), som är fint presenterad och lättillgänglig för västerlänningar.