Phu Quoc

Efter en maffig hotellfrukost för mig och några extra timmars sömn för Richard så var det dags för oss att bege oss till flygplatsen.
Att flyga i Vietnam är mycket billigt. Ofta kan man hitta enkelresor för 300 kr. När man har så begränsad tid som vi hade och ändå vill besöka olika platser, så är det det lämpligaste färdmedlet. Det man förlorar i upplevelse och utsikt tar man igen i bekvämlighet och tid...
Flygturen till Phu Quoc gick smidigt. Väl där tog vi en taxi till vårt boende. Taxi är inte speciellt billigt på ön, men är ett smidigt sätt att ta sig runt. Efter lite trixande och frågande efter vägen hittade vi vårt "home stay", som i ärlighetens namn mer var ett litet pensionat mysigt beläget i en by ca 6 km norr om Duong Dong. Seaside Homestay heter stället, och jag kan verkligen rekommendera det. Jag tyckte annars det var svårt att hitta prisvärt boende på ön. Ägarinnan Jenny lagar mycket good mat som man kan äta på kvällen (150 000 dong för 4 rätter), kul att bli serverad just det som hon hittat på marknaden eller helt enkelt känt för att laga.

Från vårt boende var det ca 8 minuters promenad till stranden. En fin strand.

Som ni ser på bilderna så var det lugnt och inte överbefolkat på stranden. Där fanns en resort som heter Cocopalm som man kan äta och dricka på under dagen - men var beredd på mycket långsam service.
Om man följer stranden en bit i riktning mot staden (Duong Dong) så kommer man till en offentlig strand och picknickplats. På helgen var här helt fullt av grillande och badande lokalbor. Mycket mysigt. Tyvärr var de inte så duktiga på att ta hand om sitt skräp (trots att det fanns massor med soptunnor utställda).

Det är inte utan att jag kände sympati för de extremt prydliga cocosnötsodlarna som var granne med picknickplatsen. De hade satt upp skyltar med "picknick förbjuden" och "skräpa inte ner".
Vad gjorde vi då på Phu Quoc? Inte mycket! Vi badade och slappade och åt. En snorkligstur blev det också. Och en kväll i stan. Mycket avslappnande alltså.

Vietnam

Långt om länge är det nu dags att ta tag i den utlovade resebloggen. Blogger låg nere under några dagar i Vietnam och sedan tappade jag sugen - det kändes för jobbigt att skriva ikapp på telefonen.

Här kommer nu berättelsen om vår tid i Vietnam. För om jag inte skriver så kan ni ju inte veta:)
You don't know dude - you weren't there!

Andra dagens kväll tillbringades på takbaren på Rex Hotel. Det var här som den amerikanska militärkommandot höll sina dagliga presskonferenser, allmänt kallade The Five O'clock Follies. Det är även namnet på den här drinken:

Mycket trevligt att hänga på den här fina takbaren. Utsikten var väldigt bra även om man inte var jättehögt upp.

Tyvärr så är det väldigt dyrt på de fina takbarerna. Vi gjorde av med 1.4 miljoner!

Tredje dagen i Saigon var en mycket varm dag. Vi bestämde oss för att äta brunch på marknaden Ben Thanh som låg precis utanför hotellet.

Sedan ville Richard gå till Amerikanska Generalkonsulatet - gamla ambassaden. Det är där den dramatiska helikopterevakueringen ägde rum.

Sedan gick vi tillbaka till hotellet för att söka svalka vid hotellpoolen. Richard mådde dock inte riktigt bra. Det visade sig att han hade fått ganska hög feber (smittad av samma förkylning som jag hade innan resan), så han gick och la sig i vårt luftkonditionerade hotellrum och tog en tupplur istället
Jag relaxade vid polen och tänkte på att Saigon är en riktigt trevlig stad som kunde vara värt lite längre tid. Även om trafiken är lite stökig och vädret lätt blir väl varmt.

Det finns mycket mer att berätta egentligen, men så här i efterhand känns det viktigare att hålla det kort. Minns dock våra försök att tolka tutandet i trafiken. Ett, två eller tre tut hade helt klart olika meningar och det verkar vara livsviktigt att kunna tutkoden för att våga köra (eller ens cykla) i stan.

En lång resa till Saigon.

En lång resa blev det och vi var riktigt möra när vi väl var framme. 25 timmar på resande fot känns - speciellt som vi inte lyckades sova på flyget. Som tur var så flög vi med Emirates Airbus 380. De är riktigt bekväma flygplan och det lägre kabintrycket gör att man slipper många problem förknippade med långflygningar.

Väl framme i Saigon så tog vi en taxi till hotellet.  Lyckades undvika de värsta lurendrjarna 😉 och det gick ganska smidigt trots rusningstrafik. Det är slående hur mycket "moppar" det finns i den här stan.
Väl på hotellet så tog vi var sin dusch och sedan gick vi och la oss. Innan 20.00 sov vi som klubbade sälar!

Liberty Central Saigon Center är ett riktigt trevligt hotell. Lite lyx unnar vi oss.
När vi sovit ut så åt vi hotellfrukost (redan vid 07.30 vilket är jättetidigt för oss) och sedan gav vi oss ut på stan. Vi promenerade omkring i de centrala delarna och spanade in de kända byggnaderna från kolonialtiden. Vi tog en kopp kaffe På café de poste bredvid det stiliga postkontoret.

Vi träffade på ett kinesiskt par som bad oss ta foton på dem framför katedralen.  Sedan ville de såklart återgälda tjänsten.
Vid 12-tide hade det blivit riktigt varmt och vi bestämde oss för att äta lunch inne på ett  ställe med AC. Det blev ett ställe med mat från Hue - jag tror det är en kedja. Riktigt good mat. Richards rätt hade en lite speciell dekoration. En fenix enligt menyn. En tupp enligt oss...

Sedan har eftermiddagen tillbringats i skuggan vid hotellbaren. 34 grader är lite för mycket för aktiv storstadsturism.

Nu bär det av! Om några timmar sitter jag på flyget. Sedan kommer hela mitt liv finnas i den här ryggsäcken i sex veckor.
Jag kommer lämna små uppdateringar här varje gång jag kommer till en ny plats och jag planerar dessutom att skriva några längre beskrivningar av mina upplevelser när jag har tillgång till dator. Det är lite jobbigt att skriva längre texter på mobilen.

Reseplanering - ett ljus i mörkret

Visserligen har den otäcka snön smält bort nu, men det är ändå ganska ruskigt ute. Mörker, regn och blåst. Det är lätt att känna sig dyster. Då är det tur att man har en resa att planera!
Jag tycker om att läsa in mig på mina resmål innan jag reser. Lonely Planets reseböcker tycker jag brukar vara bra. En annan bra källa till information om resmål i Sydostasien är Travelfish (www.travelfish.org). För att söka efter flygresor använder jag mig oftast av Reseguiden.se - även om jag oftast bokar själva biljetten direkt av flygbolaget. Reseguiden har också ett diskussionsforum som kan vara ganska informativt - även om det kanske har lite övervikt på mer charterbetonade resenärer.

Vinterns resa kommer var sex veckor. De första 18 dagarna kommer jag ha sällskap av min sambo Richard. Vi planerar att resa till Vietnam. Eftersom vi inte varit i Vietnam tidigare så ska det bli väldigt spännande. Det blir tre dagar i Saigon, tre dagar i Hue och tre dagar i Hoian + tre dagar på någon strand :)
Efter Vietnam så tar vi en sväng till Hua Hin för att hälsa på Richards föräldrar. Ytterligare några dagar med sol och bad alltså.

Efter att jag följt Richard till flygplatsen i Bangkok så ger jag mig ut på egna äventyr. Jag tänker absolut bege mig till Laos. Siktet är inställt på Phonsavan och Plain of Jars. Där har jag aldrig varit tidigare så det ska bli riktigt spännande. Sedan blir det nog någon favorit i repris, som t.ex. Louang Prabang - världens vackrast belägna stad.
Jag är också sugen på att besöka Sukhothai, den gamla thaihuvudstaden. Vi får se om det hinns med, man vill ju inte stressa runt.
Som avslutning på min resa vill jag gärna ha lite mer strandliv. Helst något riktigt fint och avslappnat ställe. Jag inser att det blir svårt att toppa Kho Rong, som jag besökte förra året, så kanske får jag bege mig till Kambodja igen. Eller ner till södra Thailand. Jag har inte planerat färdigt ännu! Och det är ju tur- så att jag har något mer att muntra upp mig med i mörkret och kylan.

En reseblogg - det blir väl bra!?

Det har blivit dags för mig att börja blogga om mina resor. Jag behöver få mer struktur på mina reseminnen. Dessutom kan det vara ett sätt att skona vänner och bekanta från min drift att ständigt i tid och otid berätta anekdoter och visa bilder från diverse resmål.
Jag ska inte resa någonstans förrän i Januari, men det kan vara bra att ha lite tid att lära mig behärska det praktiska. Och förhoppningsvis få bloggen att se rimligt snygg ut...