Hoi An och vidare färd mot Thailand

Länge sedan jag skrev här nu. Men det är alltså fortfarande samma resa som avhandlas. Jag ger inte upp utan tänkte att jag ska bli klar innan jag ger mig ut på någon ny resa...

Hoi An är väldigt vackert och charmigt. Det är ju också en Världsarvsstad.
Det finns mycket att gilla med Hoi An - den goda maten och de vackra byggnaderna t.ex.Tyvärr finns det också en del saker att ogilla - den extrema anpassningen till turister skapar lite av en Disneylandkänsla.

Vi bodde på ett hotell precis utanför gamla stan. Perfekt med bara 5 -10 minuters promenad ner till floden.

De här vårrullarna var verkligen goda!

Det finns så mycket skrivet om Hoi An i alla guideböcker så jag håller mig kort. Var försiktig med alla skräddarna. De har inkastare och olika metoder för att locka in kunder. Beställ bara om du verkligen behöver/vill ha något. Och pruta hårt! Vi köpte två par shorts. Skräddaren ville gärna sälja på oss diverse kostymer och klänningar, men det gäller att vara tuff. Shortsen är dock väldigt bra!
Jag köpte också ett par "skräddarsydda" sandaler. Man väljer mellan ett antal modeller och färger och sedan görs sandalen i din storlek. Mycket praktiskt - de skär till sulan efter din fots form och mäter så att alla remmar blir lagom långa. Om man beställer på förmiddagen kan man hämta de färdiga sandalerna på eftermiddagen. Däremot ska man vänta någon dag innan man går om kring med dem - limmet måste torka ordentligt.
Man kan även passa på att raka sig (om man håller sig med skäggväxt vill säga). Trevligt att bli rakad och ansad för en billig peng. Detta kan man naturligtvis göra i alla Vietnamesiska städer, men här är de vana med västerlänningar vilket underlättar kommunikationen.

Eftersom vi var i Hoi An i Januari, så var vädret fortfarande lite ostadigt. Jag tog en cykeltur till stranden, Cua Dai, det var en trevlig utflykt, men extremt blåsigt. Man kunde också tydligt se att stranden tagit rejäl skada av vinterstormarna.

Mera Hue och vidare färd mot Hoi An

Efter en heldag av utforskande av citadellet och staden så var vi något trötta och möra och tog igen oss en stund på rummet. På kvällen gick vi till en restaurang som hotellet rekommenderade för att prova lite lokala specialiteter.

Det var ett ganska enkelt ställe, men absolut proppfullt av en blandning av lokalbor och turister. Vi tog en meny med 5 olika rätter. Alla var goda utom rätten på bilden - tapiokapuddingar med grissvål och krabba. Den lokala ölen Huda slinker dock ner lätt! Smakar som dansk Hof - inte så konstigt kanske eftersom bryggeriet grundades av Carlsberg och namnet är en förkortning av Stor Dansk.
Vi rundade av kvällen på baren DMZ, som hade den är innovativa takfläkten:

Följande dag var det dags att lämna Hue. Synd, för det var mycket vi inte hade hunnit se i stan och många dagsutflykter som man skulle kunna göra med utgångspunkt i Hue.
Vi hade lyxat till det och bokat bil med förare eftersom vi ville ta en tur och titta på några tempel och gravar utanför Hue och även ha möjlighet att stanna och titta på sevärdheter på vägen till Hoi An. Tyvärr regnade de en hel del under dagen, så vi skippade vissa sevärdeter.

Vi stannade till vid en av de många fiskrestaurangerna som ligger vid lagunen halvvägs mellan Hue och Hoi An för att äta lunch. Mycket gott. Richard och jag gjorde misstaget att beställa en krabba trots att vår chaufför (Mr Tien) varnade oss. Vi trodde att han inte gillade krabba - men det visade sig att krabban var hutlöst dyr! Den kostade lika mycket som resten av middagen (inklusive drycken) för tre personer...

På grund av regnet skippade att titta närmare på Danang och Marbel Mountains och åkte istället direkt till Hoi An.

Vidare färd till mellersta Vietnam

Efter fem dagar på Phu Quoc var det dags att flyga vidare. När vi kom till flygplatsen blev vi lite förvirrade. Det visade sig att flygbolaget som vi bokat biljetter av inte precis var ett flygbolag, utan mer en nätresebyrå... Vi fick hjälp att lista ut vilket flygbolag vi skulle åka med av vänlig flygplatspersonal. Efter en del krångel, ett inställt flyg och ett försenat flyg så kom vi till slut iväg. Bytestiden i Ho Chi Min hade då krympt från 2,5 timmar till 30 minuter. Lite problematiskt eftersom man måste hämta ut sitt bagage och checka in det på nytt. Efter att vi fått vårt bagage gick vi direkt till hjälpdisken vid incheckningen och bad om assistans. Först försökte de boka om oss till nästa flyg - men det fanns bara en plats ledig. Då tog en ur personalen ett resolut initiativ. Följ mig! sa han. Småspringande och med bagaget i högsta hugg följde vi efter. Han fixade igenom oss genom security på två minuter och sedan småsprang vi vidare mot gaten där vi fick lämna vårt bagage och kliva på flyget. Mycket bra service mitt i allt strul!

På kvällskvisten landade vi på Hues flygplats och tog en taxi in till vårt hotell. Det var ett litet, enkelt, bra beläget hotell med mycket trevlig personal. Hue Four Seasons heter det (har inget att göra med hotellkedjan Four Seasons) och jag kan verkligen rekommendera det. När vi hade checkat in så blev vi inbjudna att äta med familjen och de andra gästerna. Den lille sonen till ägarfamiljen hade födelsedagskalas och man bjöd helt sonika in alla hotellgäster. Mycket trevligt!
Följande dag begav vi oss ut på stan. Vi ägnade mycket tid åt att utforska citadellet. Mycket trevligt och intressant. Även om det inte är särskilt gammalt och tog mycket stryk när det blev napalmbombat av amerikanerna under Tetoffensiven, så är det stämningsfullt och ger en bra inblick i det kejserliga Vietnam.

Phu Quoc

Efter en maffig hotellfrukost för mig och några extra timmars sömn för Richard så var det dags för oss att bege oss till flygplatsen.
Att flyga i Vietnam är mycket billigt. Ofta kan man hitta enkelresor för 300 kr. När man har så begränsad tid som vi hade och ändå vill besöka olika platser, så är det det lämpligaste färdmedlet. Det man förlorar i upplevelse och utsikt tar man igen i bekvämlighet och tid...
Flygturen till Phu Quoc gick smidigt. Väl där tog vi en taxi till vårt boende. Taxi är inte speciellt billigt på ön, men är ett smidigt sätt att ta sig runt. Efter lite trixande och frågande efter vägen hittade vi vårt "home stay", som i ärlighetens namn mer var ett litet pensionat mysigt beläget i en by ca 6 km norr om Duong Dong. Seaside Homestay heter stället, och jag kan verkligen rekommendera det. Jag tyckte annars det var svårt att hitta prisvärt boende på ön. Ägarinnan Jenny lagar mycket good mat som man kan äta på kvällen (150 000 dong för 4 rätter), kul att bli serverad just det som hon hittat på marknaden eller helt enkelt känt för att laga.

Från vårt boende var det ca 8 minuters promenad till stranden. En fin strand.

Som ni ser på bilderna så var det lugnt och inte överbefolkat på stranden. Där fanns en resort som heter Cocopalm som man kan äta och dricka på under dagen - men var beredd på mycket långsam service.
Om man följer stranden en bit i riktning mot staden (Duong Dong) så kommer man till en offentlig strand och picknickplats. På helgen var här helt fullt av grillande och badande lokalbor. Mycket mysigt. Tyvärr var de inte så duktiga på att ta hand om sitt skräp (trots att det fanns massor med soptunnor utställda).

Det är inte utan att jag kände sympati för de extremt prydliga cocosnötsodlarna som var granne med picknickplatsen. De hade satt upp skyltar med "picknick förbjuden" och "skräpa inte ner".
Vad gjorde vi då på Phu Quoc? Inte mycket! Vi badade och slappade och åt. En snorkligstur blev det också. Och en kväll i stan. Mycket avslappnande alltså.

Vietnam

Långt om länge är det nu dags att ta tag i den utlovade resebloggen. Blogger låg nere under några dagar i Vietnam och sedan tappade jag sugen - det kändes för jobbigt att skriva ikapp på telefonen.

Här kommer nu berättelsen om vår tid i Vietnam. För om jag inte skriver så kan ni ju inte veta:)
You don't know dude - you weren't there!

Andra dagens kväll tillbringades på takbaren på Rex Hotel. Det var här som den amerikanska militärkommandot höll sina dagliga presskonferenser, allmänt kallade The Five O'clock Follies. Det är även namnet på den här drinken:

Mycket trevligt att hänga på den här fina takbaren. Utsikten var väldigt bra även om man inte var jättehögt upp.

Tyvärr så är det väldigt dyrt på de fina takbarerna. Vi gjorde av med 1.4 miljoner!

Tredje dagen i Saigon var en mycket varm dag. Vi bestämde oss för att äta brunch på marknaden Ben Thanh som låg precis utanför hotellet.

Sedan ville Richard gå till Amerikanska Generalkonsulatet - gamla ambassaden. Det är där den dramatiska helikopterevakueringen ägde rum.

Sedan gick vi tillbaka till hotellet för att söka svalka vid hotellpoolen. Richard mådde dock inte riktigt bra. Det visade sig att han hade fått ganska hög feber (smittad av samma förkylning som jag hade innan resan), så han gick och la sig i vårt luftkonditionerade hotellrum och tog en tupplur istället
Jag relaxade vid polen och tänkte på att Saigon är en riktigt trevlig stad som kunde vara värt lite längre tid. Även om trafiken är lite stökig och vädret lätt blir väl varmt.

Det finns mycket mer att berätta egentligen, men så här i efterhand känns det viktigare att hålla det kort. Minns dock våra försök att tolka tutandet i trafiken. Ett, två eller tre tut hade helt klart olika meningar och det verkar vara livsviktigt att kunna tutkoden för att våga köra (eller ens cykla) i stan.

En lång resa till Saigon.

En lång resa blev det och vi var riktigt möra när vi väl var framme. 25 timmar på resande fot känns - speciellt som vi inte lyckades sova på flyget. Som tur var så flög vi med Emirates Airbus 380. De är riktigt bekväma flygplan och det lägre kabintrycket gör att man slipper många problem förknippade med långflygningar.

Väl framme i Saigon så tog vi en taxi till hotellet.  Lyckades undvika de värsta lurendrjarna 😉 och det gick ganska smidigt trots rusningstrafik. Det är slående hur mycket "moppar" det finns i den här stan.
Väl på hotellet så tog vi var sin dusch och sedan gick vi och la oss. Innan 20.00 sov vi som klubbade sälar!

Liberty Central Saigon Center är ett riktigt trevligt hotell. Lite lyx unnar vi oss.
När vi sovit ut så åt vi hotellfrukost (redan vid 07.30 vilket är jättetidigt för oss) och sedan gav vi oss ut på stan. Vi promenerade omkring i de centrala delarna och spanade in de kända byggnaderna från kolonialtiden. Vi tog en kopp kaffe På café de poste bredvid det stiliga postkontoret.

Vi träffade på ett kinesiskt par som bad oss ta foton på dem framför katedralen.  Sedan ville de såklart återgälda tjänsten.
Vid 12-tide hade det blivit riktigt varmt och vi bestämde oss för att äta lunch inne på ett  ställe med AC. Det blev ett ställe med mat från Hue - jag tror det är en kedja. Riktigt good mat. Richards rätt hade en lite speciell dekoration. En fenix enligt menyn. En tupp enligt oss...

Sedan har eftermiddagen tillbringats i skuggan vid hotellbaren. 34 grader är lite för mycket för aktiv storstadsturism.

Nu bär det av! Om några timmar sitter jag på flyget. Sedan kommer hela mitt liv finnas i den här ryggsäcken i sex veckor.
Jag kommer lämna små uppdateringar här varje gång jag kommer till en ny plats och jag planerar dessutom att skriva några längre beskrivningar av mina upplevelser när jag har tillgång till dator. Det är lite jobbigt att skriva längre texter på mobilen.